2000-07-28

På brädan med Lok
Sångaren och före detta SM-trean Martin Westerstrand visar sina tricks


LOK rullar. Innan musiken tog all tid var skateboarden Martin Westerstrands liv.
- Det var grymt nära att jag hade fortsatt åka och skitit i musiken, säger han.


Han började redan när han var tolv. Liksom för grannpolarna i förorten Partille
utanför Göteborg var brädan en självklarhet. Idolerna hette Natas Kaupas och
Gorm Boberg och målet var att bli bäst i grenen "street".
- Jag vet faktiskt inte varför jag började. Man såg väl något man tyckte var
ballt, så rullade det på, säger han.

85 centimeters "ollies"
Han åkte överallt. I trappor, över räcken, i tunnlar och uppför sluttande
väggar.
- Vi hade ett ställe precis runt hörnet där vi bodde som var jävligt bra, det
var världskänt till och med. Där hängde vi jämt.
1989 kom han trea i SM. Det tackar han sina snygga, höga "ollies" för. 85
centimeter över marken är rekordet.
- Jag tränade varje dag. Det var det enda man gjorde, dygnet runt.

Dyrt utan sponsor
Problemet var sponsorer. Utan företag med feta plånböcker som var villiga att
betala för att han skulle åka just deras bräda var det kört.
- Jag var så oerhört nära att få ett kontrakt. Efter SM fick jag höra att en
sponsor hade varit på väg fram till mig, men jag hade redan gått. Sen blev det
inget. Men det var väl tur det.
När Puls, nästan 11 år senare, träffar Martin Westerstrand, och ber honom köra
sina gamla trick, ser han först nervös ut.
Väl på brädan lossnar det ganska snabbt.
Men han blir rejält andfådd.
- Fan, det här var grymt ansträngande. Det märks att man börjar bli gammal,
säger han och torkar svetten ur pannan.
- Men det sitter i ryggmärgen, det är som att lära sig cykla.
Efter en kvart sitter de där.
"Chicken-wing", "kick-flop", "ollie nosebone" och den vanliga "ollien" - även om
den inte blir lika hög.
- Jag ska fan börja igen. Jag blir jävligt sugen, säger han och tittar
avundsjukt på småknoddarna i parken som gör vågade trick på räcken och ramper.
När Martin Westerstrand började åka var sporten fortfarande underground,
uteslutande till för en invigd skara åkare. Men det dröjde inte länge förrän
brädan accepterades, hamnade i mainstreamfällan och visades på "Sportspegeln".

Rullar längre med musiken
Nu börjar sporten hitta tillbaka till rötterna igen.
- Det är ju fortfarande en ruskigt stor sport. Samtidigt är den inte lika
rumsren längre. Den är tillbaka nere i skiten.
Martin Westerstrand har kanske lagt skateboarden på hyllan.
Men med hardcoremusiken rullar han längre.

Basisten Daniel Cordero, som står bakom Martin, tycker också att det är kul att
skejta. Tack vare sina superhöga "ollies" lyckades
Martin Westerstrand bli trea i SM 1989.

Av: Elisabeth Lindham